jag är en fluga hon fångar med sina ögonfransar
när det är riktigt tyst kan jag höra hur löven landar
är det riktigt tyst kan jag höra hur Döden andas
man försöker lura oss att vi behöver andra
ett alfabet med tusen bokstäver kan inte bilda tillräckligt med ord
som på riktigt kan beskriva känslan när vi är ihop
vägrar våga va ärliga med vad vi vill med varann
ibland är det aliterationen som ror rimmen i land
o jag slog knut på mig själv för att få till det ibland
så slutresultatet liknar mer en kringla än krans
jag hälsa på solen o tog himlen i hand
jag pussa månen på kinden, tävla mot vinden o vann
hon fanns där för mig när självbilden försvann
knäckte selfiepinnen som “jag kan ta bilder på han”
soluppgången liknar citronen på din Aqua Limone
allvar är sånt vi aktar oss för o backar ifrån
mitt livs himmel bär världens svartaste moln
jag skruva lampor i socklar, stack kontakter i hål
hade min kuk i din mun, hade min hand i ditt hår
mina fingrar knöt försiktigt ett band i ditt hår
hon är som vinden från havet, drömmen om USA
hon titta på mig o sa “vi kan göra du vet vad”
jag sa jag tror jag vet o jag gillar det
vi stannar uppe tills varenda stjärna trillat ner
så mkt du o jag måste hinna med
baby jag har en bar för varenda flinga som singlar ner
vi glömmer vintern på sommarn, vi glömmer sommarn på vintern
hon sa va kvar tills jag somnat men hon somnade inte
djävulen i kroppen, gör mitt bästa för att hålla mig inne,
kom o bit mig i fejset, kom o håll mig i skinnet
Jag vill ge dig något helt o äkta
Cirklarna jag ritade dig var helt perfekta
Jag runkar för dig på Skype, du kan se mig svettas
Hur min bröstkorg hävs, Nästan se mitt hjärta
det om detta
upprepade scenen tills jag fick tennisarm
han sväljer hennes och hon sväljer hans
dagen har svalnat efter att kvällen brann
har hela mitt liv på papper som Martin Kellerman
bild o bubbla
är detta fel. är det sinnesrubbat?
solen stiger, vampyren hinner in i skuggan
fingrar vill mellan ben, tungor vill in i munnar
hennes händer var kåta o varma
vill tro att det finns någon som förlåter alltsammans
sjunker till botten tillsammans som att båten har kantrat
samma känsla på land hur vi har svårt för att andas
skogarna som susade, bäckarna som porlade
dagar går ihop, är det en vecka eller månad sen
rulla ihop bilderna som tecknades o målades
kan du bäckna om jag tjålar den?
inga löften kan du lova det?
ingen skuld ifall det spårar helt
det finns en stjärna som aldrig kommer sluta stråla helt
jag bar dig över snön men där vi gick finns inga spår att se